Long time no see

Orden känns alltför få.
Så mycket har hänt samtidigt känns det som om jag bara står stilla och stampar.
Velar fram och tillbaka likt en yr höna. På jakt efter små korn, guldkorn...

Jag vill inte ge upp, jag vill tro att det finns en värld därute.
En värld utanför min bubbla. En verklighet som jag idag inte kan se.
Är det inte märkligt hur olika verkligheten kan te sig för olika människor?
Jag fascineras över våra olika sätt att uppleva saker och ting. Hur olika man kan uppleva de värld vi lever i. Hur olika våra drömmar är. Hur olika våra mål är. Och hur olika vi visar vår rädsla.
Jag är fortfarande rädd, utan att egentligen veta varför...