förbannade svammel

Can I hold you one last time

To fight this feeling that is growing in my mind

Först är bilden svag men den växer sig allt starkare, minnena gör sig påminda.

Stunden som jag alltid ville stanna i kommer tillbaka.

Bilden är klar. Magkänslan ler segervisst.

Än en gång ser jag leendet som fick mig att glömma tid och rum.

Än en gång hör jag rösten som gav mig lugnet att vara mig själv.

Än en gång känner jag värmen som tog bort mina rädslor.

Än en gång kommer tryggheten som kvävde mina demoner.

Än en gång rör ömheten vid mig så att mina ögon tåras.

Än en gång vaknar jag upp ur drömmen. Inser att det bara var en dröm. Tillbaka i verkligheten.

Minnena trängs undan för att inte såra. Men själen har redan satts i trans.

Inom mig finns en längtan tillbaka, tillbaka till det overkliga, tillbaka till det ouppnåliga.

Förnuftet vet bäst. En patetisk önskan.

Ändå finns det en liten liten gnutta hopp att en gång till få uppleva känslan av att försvinna ifrån nuet. Försvinna ifrån alla problem, tankar och demoner. Få tiden att stanna. Bara vara.

Leva, Le och känna Lycka.