From another point of view

De senaste dagarna har jag sett varlden ifran ett nytt perspektiv. Under the surface.
Oftast sa betraktar vara ogon denna yta ifran en fagels perspektiv men nu har jag synat den underifran istallet.

Det kan blasa och ga hoga vagor nar man bara ser ytan, sedan sa kommer man under den och allting andras med ens. Alla vagor som innan framkallade illamaende smeks bort av lugnet, stillheten. Alla ens sinnen skarps och det anda som tycks spela nagon roll ar det vi nu ser.
Alla de saker som vara ogon inte kan se ifran ytan. Ytan kan tyckas hard och stark. Den kan bara stora batar men under... Inte foran vi har tagit oss modet att bryta ytan kan vi faktiskt se och fascineras av det som doljer sig darunder. Den magiska varld som plotsligt utspelas framfor vara ogon.

Kanske ar det samma med oss manniskor. Vi har ett skal, ett yttre som skyddar oss ifran var omgivning. Det kan tyckas hart och ogenomtrangligt. Men om vi bara tillater andra manniskor att bryta detta skal, se bakom det sa oppnas det en ny varld och vi kan fa en helt ny upplevelse av nagon. Det kravs aven mod for att vaga tranga igenom ytan eftersom det som doljer sig darbakom inte alltid ar nagot vackert och tilldragande.

Jag ar iallafall overtygad om att det ar vart att vaga bryta ytan. Vaga se vad som doljer sig darbakom. Och jag beundrar de manniskor som slapper nagon inpa sig. Som vagar visa vad som egentligen finns darbakom. Ty ytan sager inte sa mycket om nagon, aven om den utan tvekan ocksa ar intressant och tilldragande.

To be continued...