Insikt

Varför är grannens gräs alltid grönare?
Önskan om det man inte har är alltid stark istället för att vara tacksam för det man har för stunden.

Nattens vakna timmar har iallafal givit mig tendenser till insikt. Tre tankar malde extra mycket under natten och jag har mer eller mindre kommit fram till en slutsats vad gäller den ena.

Jag MÅSTE(?!) lära mig att lita på människor igen. Våga lita på vad de säger till mig utan att tro att allt bara är tomma ord och att de kommer lämna mig i tystnad. För det är nog min största skräck. Skaffa tycke för en människa, vilket jag gör alldeles för lätt, och sedan bli lämnad när personen inser vem jag verkligen är. Vad som döljer sig bakom ytan.

Silence equals death

Därför är det lättare att dra ur kontakten så fort jag förstår att någon kan komma att betyda något för mig. Oavsett på vilket plan det betydandet än ligger. Kärlek till en annan människa gör en sårbar.
Samtidigt får det en att växa, det är något vackert. Vackert men skört.
Och innerst inne vet jag ju att det är värt chansen. Värt att bi sårad för att få uppleva en tid med den/de personerna.
Om jag bara inte vore så rädd...

Pratade med en vän ifrån Malmö igår som har kommit att betyda mycket för mig. När jag i början kände att jag skulle kunna fatta tycke för henne tog jag ett steg bakåt. Försökte få henne att inse att jag inte var någonting att ha. Typiskt mig. MEN hon lyssnade inte på mina förmaningar utan valde att skaffa sig en egen uppfattning om mig. Igår var jag väldigt glad över att hon hade gjort det. För det fick våran vänskap att växa. Och även om jag inte kan förstå det så tycker hon om mig, trots alla mina fel och brister. Och för mig, är hon oersättlig.
Tack...