Har du VERKLIGEN tänkt igenom det nu?!

"Jag fattar fan inte hur du orkar. SLUTA TÄNK"
Jag fick den kommentaren för ett tag sen, mitt svar blev ett långt skratt.

Hit och dit, fram och tillbaka, höger och vänster, upp och ner. Har jag synat det från alla vinklar och vrår nu. Studerat allting in i minsta detalj. Tänk om jag missat en tanke. Hur ska jag överleva det?
Det är inte alltid som jag tänker efter innan jag gör något, speciellt inte med ett glas vin i kroppen eller två men tro mig. Då kommer de tankarna efteråt. Om möjligt än värre än de som vanligtvis brukar infinna sig.

Tänk om man bara kunde leva i nuet, låta det ske som sker. Kan inte påverka framtiden genom att gå igenom alla möjliga scenarion i förväg.
Jag menar inte att man inte ska tänka efter men i LAGOM proportioner...
Tänk om man bara kunde följa sin magkänsla hela tiden, magkänslan och hjärtat. Vilket liv som hade väntat på en!

Fast ja, som sagt. Nu är jag ju inte riktigt vid det stadiet än. Även om jag jobbar på det.
"Som en snigel, långsamt men framåt"

Därför roade jag mig självklart med att överanalysera en situation för ett par timmar sedan. Det tog ett tag innan jag insåg det komiska i situationen och tro det eller ej. Jag kunde skratta åt det när jag förstod att det faktiskt inte finns något jag kan göra för att påverka det hela iallafall.

Det är alltid jobbigt i början av nya bekantskaper, innan man vet riktigt var den andre står. Och man själv med för den delen för FAN vad jag velar. Hursomhelst så tog det en stund men efter ett par timmar förstod jag faktiskt att jag inte kan göra något åt det och det enda jag egentligen bryr mig om är att X är lycklig. Javisst, jag kanske blir glömd efter ikväll men då får jag ta det. För att bli glömd var den första tanken som dök upp i mitt huvud.
När jag senare tänkte på det här så ja, det låter väl ganska självklart att om man blir glömd efter att ha varit ute en gång så var det nog inget att satsa på? Och det är INGET jag kan påverka så släpp det! Ifall det skulle inträffa så önskar jag bara att X blir lycklig som sagt. Jag ser hellre det, att X är lycklig utan mig än att X lever ett halvdant liv där jag är delaktig. Sedan hoppas jag (tror jag?! Ja, jag erkänner att jag fortfarande velar i det men det är magkänslan och den skulle man ju följa) att X kan vara lycklig i ett liv där jag har en plats men det är inte mitt beslut att ta. Det är inte upp til mig. Det är Xs val. OCh jag hoppas att X följer sin magkänsla vad som tycks rätt så blir det hela nog finemang. Med eller utan mig...

Komiskt nog så kom en Coldplay låt just upp i högtalarna som får mig att minnas. Och utan att tänka, bara om jag lyssnar på min magkänsla så fattar jag iallafall mitt beslut.

Tror jag..?

--------------------------------


Annars bär det av till Göteborg imorgon (idag). Ska bli underbart att få träffa några av de människorna som jag har saknat absolut mest och som jag hyser obeskrivliga känslor för. Ikväll ska en vinflaska korkas upp och sedan ska här dansas. Du o jag lillsessan, Du o jag o ett dansgolv =)